Som dom flesta kanske vet, så är ju jag min familjs första au pair, dom har ju endast haft nanny förut, Ibörjan hade jag lite svårt för Mary, hon va på mig hela tiden och bara pekade på allt fel jag gjorde. Mest tror jag de va för att hon tyckte de va jobbigt att en liten 20 åring skulle komma och ta över hennes familj. Tyckte hon va lite jobbig helt enlekt. 

Men nu börjar jag gilla henne, vi har liksom haft tid att sitta ner och prata med varandra idag vilket va lite kul:) 

Tycker hon är jäkligt tuff med, hon är 65år och kommer från Philiphinerna, och uttalar alla ord med ett P i början! haha så kan bli en aning svårt att höra vad hon säger ibland;) 

 

I alla fall, hon levde ett rätt så bra liv i Philiphinerna, hade det rätt bra ställt och så. Hennes man jobbade som advokat och hon som lärare, dom hade 4 barn tillsamman. 2 nannys som jobbade för dom, en privatchafför osv. Men vart hennes man sjuk i canser, och på deras bröllopsdag så dog han, då hade dom varit gifta i 30 år! 

Hennes 3 äldsta barn hade redan gått klart/ gick på Collage och pluggade, men yngsta sonen skulle precis börja, men när hon blev själv så hade hon inte råd att låta han plugga. Men hon ville så gärna att han skulle få göra de. Hon kunde inte få ett bättre jobb i Philiphinerna, och hon visste att en vännina till henne planerade att åka till USA för att kunna tjäna mera pengar. Så tillslut så bestämde hon sig för att följa med.

 

Nu har hon varit här i 10 år, hela hennes familj har varit beroende av hennes pengar som hon skickar hem, så hon har inte kunnat åka hem förrän nu. 

Förstå att gå från att själv leva ett rikt liv sådär, och sen "tvingas" flytta från sin familj för att istället jobba åt en annan familj!

1 gång på 10 år har hon kunnat åkt hem och hälsat på och en gång har yngsta sonen varit här! På 10år!!! Hon har 7 barnbarn i Philiphinerna som hon aldrig har träffat i verkligheten, utan bara över skype! 

Hennes kompis som hon åkte med har också varit här i 10 år. hon har sin man kvar i Philiphinerna, och dom har bara kunnat se varandra 1 gång dom senaste 10 årena! 

Thats insane! Marry är i alla fall jätteglad att hon äntligen ska få åka hem och träffa sin familj igen, samtidigt som hon tycker de är jobbigt att lämna sitt liv här. Första året så bara grinade hon berättade hon! och de kan jag förstå, hon hande ju ingen aning om när hon skulle få komma hem igen. 

 

Och här sitter en annan och lipar för 1 år liksom! nee, klarar hon 10 så ska jag kalra 1!:)