De har gått 24 dagar nu sen han åkte, tiden har gått fort och de har gått väldigt bra tycker jag, de funkar. Men i bland så är det sånna dagar när man bara inte orkar. Man vill bara att han ska vara här brevid mej. Kunna krama honom. Kunna prata med han när man vill utan att vänta på ett bra tillfälle att skypa.

I bland kommer man liksom på hur lång tid ett år är, ett helt år ska gå innan vi kommer kunna se och vara med varandra varje dag igen.

.

Sen blir de så himla mycket jobbigare när jag vet att han inte mår helt bra heller. När han mår dåligt mår jag dåligt.

Och ovetskapen om vad som kommer hända är också jobbig.

.

Samtidigt så vet jag att de kommer bli lättare när jag också får komma dit. Bara veta att man är i samma land och har samma tid kommer kännas lättare, hoppas jag.

.

.

Ja, så mår jag idag, men förhoppningsvis blir de bättre. Mattias är ledig idag vilket är skönt, då kan vi prata utan stress av att han ska börja jobba eller att jag måste sova osv. De är skönt. Om han bara kunde vakna nån gång!

.

.

.

.

min söta<33